Please introduce yourself 👋

In this topic thread we can collect introductions so we better know who we are and where we come from? What is driving us and what do we dream about?

Så, jag tar det på Svenska trots att det känns mycket svårare än engelska, jag tror det blir mer personligt.

:wave: Hej, jag heter Viktor.

Var börjar man?

Jag bor i Röstånga, mitt i Skåne och har gjort det i lite mer än 3 år nu. Jag och min sambo flyttade hit med vår (då) 2 åriga son för att kunna vara ute, odla, jobba med jord och mat, skapa och rota oss i jord istället för betong.

Efter att ha lämnat min möjliga karriärsbana inom IT i Stockholm för typ 6 år sedan så ramlade jag in på en 10 dagars PDC för Richard Perkins i Järna vilket var minst sagt uppöppnande för min bild av var jag är och hur världen fungerar. Sedan dess har jord, svamp, vatten samt organiska mönster och modeller varit i centrum av mitt tänkande i stort sätt varje dag. Men, min bild av att världen kommer se annorlunda ut i framtiden än vad den gör nu har funnits med mig länge.

Jag var ganska onöjd med världen under min uppväxt. Kände mig inte tillräcklig eller kapabel att leva upp till hur jag skulle vara, speciellt som man, här i samhället så jag hängde i andra världar. Spel, filmer och böcker. Science fiction älskar jag fortfarande trots att jag knappt läser någon. Att få läsa beskrivningar av hur annorlunda upplevelse det skulle kunna vara att vara människa jämfört med den som jag var van vid tror jag gav mig ett känsla av möjligheter.

Sedan tidig ungdom så har mitt primära språk att ta in information på varit engelska så mina referensramar för världen är väl mer anglo-saxiska än vad de är svenska. Svenska språket och den mentala närvaro som jag faller in i när jag använder det känns lite som en tvångsjacka jag känner mig något mindre i, de gånger som jag inte bara ser det som en kompletterande kostym i min personlighetsgarderob.

Värt att veta kan vara att jag har mycket svårt för - coersion - vad det nu kan heta på svenska. Påtryckande, övertalande, tvingande- beteenden. Ordet måste är något jag försöker helt sluta använda och i grupper där press och tvång är vanligt fungerar jag mindre bra. Jag vill alltid veta om du upplever mitt beteende som påtvingande så att jag kan sluta med det. Tack.

Kanske var det därför jag under många år, även innan jag hoppade av min (mest av andra) utstakade bana, djupdök i vår mest tvingande institution någonsin. Pengar. Efter några år av att skrika på hur fel det är med skuld-pengar skapade genom banklån så blev jag hjälpt till insikt om att hela idén med att försöka beskriva vad som har hänt i samhället, vad det innebär för vem som får vad och hur vi kan samskapa det vi kollektivt vill se bara med hjälp av svenska kronor är lönlöst.

Dessa utforskninar kring pengar har lett mig in i en gruppering som heter Metacurrency Project och sedemera ett initiativ däri som heter Holochain. Något som jag pratar om till alla som lånar mig ett öra nu för tiden och som jag tror är en stor del av hur vi kan lämna vår destruktiva relation till vår omvärld bakom oss (oss i formen av kollektiv mer än oss som individer).

Min förhoppning är att vi som människor och grupper lyckas lära oss att upptäcka nya flöden på planeten genom att märka när de försvinner och att vi har tillräckligt med kunskap, villja och hjälp att återuppbygga dem innan de helt har stannat av. Lite som små barn som förstår sig på gravitation och balans genom att börja med att vräka ner klosstornen som de vuxna byggt upp innan de själva kan bygga.

Det var en historia. Om vi ses kan jag berätta någon annan :smile:

2 Likes

Hi, I’m Kristofer!

Since almost three years back my home base is in Gnesta just outside of Stockholm. I live there together with Karin, our daughter Anna-Lo, my daughter Bonnie, 25 chickens and two cats.

We moved from inner city Stockholm because we felt a need. A need to live differently. To stress less. To reconnect with soil, nature and in some sense with ourselves. When we find time, we grow vegetables, trying to support our family on as much of our own produce as possible. Veggie pics etc can be found here: https://www.instagram.com/utanforstan/

When working I run a small creative agency called FMCKL, focused on food, society, tech and sustainability.

I’d like to put my energy into projects focusing on building the networks and communities needed to nudge us in the direction of systems change.

I started out as a programmer in the mid nineties, worked for a while in web/advertising and the first dotcom bubble until it burst. Then, a turning point, a personal pivot (I got fired when the bubble burst), and since 2004 I have been building small businesses - restaurants, music venues, event businesses, a food truck, etc. Small, but reasonably successful businesses depending on how you define success.

The last few years the evidence has been piling up. That we as a global society, as a species, are in acute need of a shift from the current development curve onto a new - a curve that can support us over the coming hundred or two thousand years.

We are at a point in time when a number of crisis interact and overlap, forming a meta crisis undermining the very foundations of the world as we know it.

The exponential increase in availability of information due to the internet explosion leads to an exponential decrease in our ability to make sense of the world. Our collective decreased sense making capacity directly fuels political crisis around the globe - Trump, Brexit, Bolsonaro, etc.

An interconnected crisis is the culture war, a war where you and I is the territory - our minds, our identities, a war about meaning and purpose.

A global economical crisis is also in part fuelled by the internet revolution. The sharing economy turned out to be mostly a new clever way of extracting more profits from consumers and workers. The promise of globalisation is increasingly sounding hollow as more and more wealth is concentrated in the pockets of a small number of corporations and persons.

And then of course, the environmental crisis with acute climate change being one of the most pressing issues (but far from the only one).

… not to mention the threat and/or promise of exponential technology such as AI, big data, drones, nano technology, robotics, etc. Will exponential tech lead to a future of abundance or will our heads be eaten by runaway nano drones?

I prefer not to get my head eaten.

That’s why I am focusing my efforts on the moving target of systems change. How do we go from here to the new paradigm? We need to nudge everything at once! We need to push and pull, nourish and explore. We need to renegotiate the deal with ourselves, with the planet and each other.

I will start no more night clubs, restaurants or event arenas. We don’t have time with that flim flam. We have important stuff to do.

Edit: @murkas gave me a hard poke and important reminder, saying “if I can’t flim flam it ain’t my regenereation!”. True, I tend to forget that. We need to flim flam our way through this mess to make it to the other side. Getting stuck in hopelessness or seriousness would be devastating.

I’m keeping another great quote in the back of my head as a reminder:

Things are far too serious to lose our sense of humor!

– Terry Patten, author of the excellent A New Republic of the Heart

3 Likes

A very thoughtful and honest introduction. Thanks for letting us/me understand better who you are Kristoffer! Wish you all the best. Looking forward to keep up wirth you!

1 Like